GIPP arkitektur

I den kulturmärkta industribyggnaden från förra sekelskiftet finns avtryck från olika tider, den kan liknas vid ett arkiv - lager av tid. Byggnaden har tjänat som ammunitionsfabrik, färgfabrik och nu konsthall för samtidskonst och arkitektur.

Konsthallen ligger i ett område med tunga, uttjänta industribyggnader, mer eller mindre förfallna. Detta är ett landskap som blivit kvar, som väntar på att rivas och integreras med den omgivande staden, tills dess lever platsen på sina egna villkor.

Konstrummet är tungt, introvert men med ett himmelsljus som skär ner i mörkret. Här kan konsten integreras med ljuset, agera mer självständigt eller inåtvänt. Som kontrast till den tunga pelarsalen, står takvåningen med sitt flödande ljus. Här faller ljuset starkt in från taket och väggarna är perforerade med ljusintag/öppningar. Om pelarsalen vänder sig inåt öppnar sig takvåningen utåt och tar in utsikten – blicken kan vandra ut mot vattnet och staden. Kroppen/konsten kan här integreras med staden, omgivningarna och ljuset.

Under de vackra takvalven i salarna ner mot vattnet ligger Färgfabriken Kafé, med möjlighet till intima möten och storslagna festligheter.

Till detta arkiv läggs ytterligare ett lager, vår tids, i form av tre strukturer - kuben, muren och härden. Dessa volymer för en dialog med den äldre byggnaden och den samtida konsten. De uttrycker sig genom det omgivande, av tiden nedgångna industrilandskapet.

FÄRGFABRIKEN KONSTHALL

2009 - 1017

PETRA GIPP

MARIA VIDEGÅRD : MALIN HEYMAN : JONAS HESSE : KALLE HJALMARSSON

KONSTRUKTION: TOMMY BJÖRK, LBK

ENTREPRENAD: FASADKULTUR

GRAFISK PROFIL: 123

BESTÄLLARE: LINDÉNGRUPPEN

FOTO: ÅKE E:SON LINDMAN

I den kulturmärkta industribyggnaden från förra sekelskiftet finns avtryck från olika tider, den kan liknas vid ett arkiv - lager av tid. Byggnaden har tjänat som ammunitionsfabrik, färgfabrik och nu konsthall för samtidskonst och arkitektur.

Konsthallen ligger i ett område med tunga, uttjänta industribyggnader, mer eller mindre förfallna. Detta är ett landskap som blivit kvar, som väntar på att rivas och integreras med den omgivande staden, tills dess lever platsen på sina egna villkor.

Konstrummet är tungt, introvert men med ett himmelsljus som skär ner i mörkret. Här kan konsten integreras med ljuset, agera mer självständigt eller inåtvänt. Som kontrast till den tunga pelarsalen, står takvåningen med sitt flödande ljus. Här faller ljuset starkt in från taket och väggarna är perforerade med ljusintag/öppningar. Om pelarsalen vänder sig inåt öppnar sig takvåningen utåt och tar in utsikten – blicken kan vandra ut mot vattnet och staden. Kroppen/konsten kan här integreras med staden, omgivningarna och ljuset.

Under de vackra takvalven i salarna ner mot vattnet ligger Färgfabriken Kafé, med möjlighet till intima möten och storslagna festligheter.

Till detta arkiv läggs ytterligare ett lager, vår tids, i form av tre strukturer - kuben, muren och härden. Dessa volymer för en dialog med den äldre byggnaden och den samtida konsten. De uttrycker sig genom det omgivande, av tiden nedgångna industrilandskapet.