SANDVIK - VID HAMNINLOPPET
TORSLANDA
2018 - 2022
EMIL BÄCKSTRÖM : PETRA GIPP : JONAS HESSE
OLGA TENGVALL : MAJA MALMCRONA
KONSTRUKTION: TOMAS GUSTAVSSON
LANDSKAP: OSKAR IVARSSON, MARELD
VVS: URBAN ÅKERBERG, HELENIUS
BESTÄLLARE: PRIVAT
FOTO: CARL THORMÄHLEN, SE360, UPPSLAG 3-7

















I Amhults ytterkant, där klipporna faller rakt ner i havet och vinden över tid tvingat de kortväxta träden att växa närmast horisontellt, reser sig ur berget en byggnadskropp likt en formation av sammanställda klippblock. En sluten kropp i sten, med en hud av kalk och koppar. Här mitt i naturens element skapas en plats för människan att bo.
På plats vandrar blicken längs byggnaden; mot havet och horisonten. Här öppnar byggnaden upp sig likt en spricka i berget och leder in till en inre sekvens av rumsligheter, likt ett mellanrum karvat ur sten.
En blick igenom byggnaden spänner ut rummen i hele den längd, från berget i bakkant till horisonten i fjärran. Från taket pressar sig en kila av ljus sig ner genom det övre plan och upplyser en trappa mitt i huset. Trappan, som spänner ut huset i sin fulla höjd, framträder som en jättelik träskulptur. Trappan blir ett eget rum i rummet, som ett mörker intill ljuskilen. Det horisontella och det vertikala, ljuset och mörkret; en flätning av volym och material, en rörelse. Här intill öppnar sig köket som en nisch och takhöjden ökas. En massiv murstock reser sig och bilder ett tydligt nav i huset. Här trappar planet sig neråt mot vardagsrummet och öppnar sig mot landskapet och havet. Rummen framträder i kalkputs men kompletteras av en volym helt i träd. Här finns tre sovrum. Trät möter kroppen med en mjukhet och värm, fodrar öppningar, bildar en bokhylla, blir detaljer.
Trappan leder till ett övre våning, rör sig mot takterrassen - himlens rum. Trappan och ljusschaktet bilder på det övre plan en sluten kub i trä runt vilken en sekvens av sammankopplade rum rör sig; bibliotek, sovrum, klädkammare, wc/dusch, bastu. Längst inne, tillbakadragen från världen, finns ett rum utan utsikt, där ljuset dras ner genom taket. Ett rum vigt till en annan värld, den som är filmens.
SANDVIK - VID HAMNINLOPPET
TORSLANDA
2018 - 2022
EMIL BÄCKSTRÖM : PETRA GIPP : JONAS HESSE
OLGA TENGVALL : MAJA MALMCRONA
KONSTRUKTION: TOMAS GUSTAVSSON
LANDSKAP: OSKAR IVARSSON, MARELD
VVS: URBAN ÅKERBERG, HELENIUS
BESTÄLLARE: PRIVAT
FOTO: CARL THORMÄHLEN, SE360, UPPSLAG 3-7

















I Amhults ytterkant, där klipporna faller rakt ner i havet och vinden över tid tvingat de kortväxta träden att växa närmast horisontellt, reser sig ur berget en byggnadskropp likt en formation av sammanställda klippblock. En sluten kropp i sten, med en hud av kalk och koppar. Här mitt i naturens element skapas en plats för människan att bo.
På plats vandrar blicken längs byggnaden; mot havet och horisonten. Här öppnar byggnaden upp sig likt en spricka i berget och leder in till en inre sekvens av rumsligheter, likt ett mellanrum karvat ur sten.
En blick igenom byggnaden spänner ut rummen i hele den längd, från berget i bakkant till horisonten i fjärran. Från taket pressar sig en kila av ljus sig ner genom det övre plan och upplyser en trappa mitt i huset. Trappan, som spänner ut huset i sin fulla höjd, framträder som en jättelik träskulptur. Trappan blir ett eget rum i rummet, som ett mörker intill ljuskilen. Det horisontella och det vertikala, ljuset och mörkret; en flätning av volym och material, en rörelse. Här intill öppnar sig köket som en nisch och takhöjden ökas. En massiv murstock reser sig och bilder ett tydligt nav i huset. Här trappar planet sig neråt mot vardagsrummet och öppnar sig mot landskapet och havet. Rummen framträder i kalkputs men kompletteras av en volym helt i träd. Här finns tre sovrum. Trät möter kroppen med en mjukhet och värm, fodrar öppningar, bildar en bokhylla, blir detaljer.
Trappan leder till ett övre våning, rör sig mot takterrassen - himlens rum. Trappan och ljusschaktet bilder på det övre plan en sluten kub i trä runt vilken en sekvens av sammankopplade rum rör sig; bibliotek, sovrum, klädkammare, wc/dusch, bastu. Längst inne, tillbakadragen från världen, finns ett rum utan utsikt, där ljuset dras ner genom taket. Ett rum vigt till en annan värld, den som är filmens.