top of page

GIPP arkitektur

STUPET - REFUGIUM VID EN TRAPPA

VÄTTERN

2011 - 2013

PETRA GIPP

MARIA VIDEGÅRD : ERIKA VEGEFORS

KONSTRUKTION: PETER BOJRUP, STRUCTOR MALMÖ

EL: ÅKE LARSSON, MIAB

VVS: ÅKE LINDBERG, JARL MAGNUSSON AB

ENTREPRENAD: WILZÉNS BYGGTJÄNST

BESTÄLLARE: PRIVAT

FOTO: ÅKE E:SON LINDMAN

Vandringen tar sin början vid husets entré, fortsätter genom volymen och leder vidare ner mot vattnet. En ljusspalt i husets tak låter himmelsljuset teckna sig längs den genomgående betongmuren som omsluter trappan och möjliggör en eldstad vid kanten av branten. Den gjutna trappans väg närmare vattnet formar avsatser för odling och vila inför utsikten.

Det finns en önskan om att skapa en skulptural volym, där invändiga avsatser anpassar sig efter naturens nivåer och där ingen skillnad görs mellan vägg och tak. Resultatet blir en koncentrerad form där den inre rumssekvensen formulerar en tydlig gräns mellan det bebodda och den otuktade naturen och de stora glasöppningarna mot naturen blir till en tunt membran i gränsen däremellan.

Att inta naturen med ödmjukhet, att lämna den så orörd som möjligt är ett för projektet centralt ställningstagande.

Vandringen tar sin början vid husets entré, fortsätter genom volymen och leder vidare ner mot vattnet. En ljusspalt i husets tak låter himmelsljuset teckna sig längs den genomgående betongmuren som omsluter trappan och möjliggör en eldstad vid kanten av branten. Den gjutna trappans väg närmare vattnet formar avsatser för odling och vila inför utsikten.

Det finns en önskan om att skapa en skulptural volym, där invändiga avsatser anpassar sig efter naturens nivåer och där ingen skillnad görs mellan vägg och tak. Resultatet blir en koncentrerad form där den inre rumssekvensen formulerar en tydlig gräns mellan det bebodda och den otuktade naturen och de stora glasöppningarna mot naturen blir till en tunt membran i gränsen däremellan.

Att inta naturen med ödmjukhet, att lämna den så orörd som möjligt är ett för projektet centralt ställningstagande.

Vandringen tar sin början vid husets entré, fortsätter genom volymen och leder vidare ner mot vattnet. En ljusspalt i husets tak låter himmelsljuset teckna sig längs den genomgående betongmuren som omsluter trappan och möjliggör en eldstad vid kanten av branten. Den gjutna trappans väg närmare vattnet formar avsatser för odling och vila inför utsikten.

Det finns en önskan om att skapa en skulptural volym, där invändiga avsatser anpassar sig efter naturens nivåer och där ingen skillnad görs mellan vägg och tak. Resultatet blir en koncentrerad form där den inre rumssekvensen formulerar en tydlig gräns mellan det bebodda och den otuktade naturen och de stora glasöppningarna mot naturen blir till en tunt membran i gränsen däremellan.

Att inta naturen med ödmjukhet, att lämna den så orörd som möjligt är ett för projektet centralt ställningstagande.

bottom of page